Jag är Eva Boije af Gennäs, född 1957 i Göteborg.
Fotograf, mamma, mormor, frisör, människa, körsångare, scout.

Människor är min drivkraft, möten, samtal, lära känna och sedan 5 år tillbaka även att fånga dem på bild.

När jag med min mobil upptäckte allt som hände runt omkring, utforskade jag staden och människorna. Genom kontakt med grupper på Instagram och FaceBook blev det sedan kamera, photo walks och resor runtom i Skandinavien och Europa.

Paris, London, Madrid, Lissabon, Belfast, Budapest, Porto var miljöer som exploderade av liv för någon med en kamera. Idag har jag min Fujifilm XT5 och 16-80 mm, som min bästa vän. Tillsammans ”ser” vi allt som händer, det liv som pågår dygnet runt i staden och som ger mig energi.

Du hittar glädje, humor och det lite kluriga i mina bilder. Gärna färg men även svart-vitt är spännande.

Jag kallar mitt föredrag för StreetLife inspirerad av låten med Randy Crawford därför att för mig är musik och bilder i symbios. När jag ser bilden hör jag musiken så det kommer att bli en del musik också!

Payman Hazheer är en svensk fotograf baserad i Stockholm.

Han fokuserar på gatuporträtt och fotojournalistik och har delat omslaget Leica Photography International tillsammans med Mary Ellen Mark, belönats vid Paris Streetphotography awards och promotats av Fotografiska, Fotografiska museet i Stockholm.

Leica har beskrivit Hazheers förmåga att fotografera främlingar på gatorna som citat ”Hazheers kamera är ett instrument som förvandlar främlingar till bekanta ansikten”

In search of
Payman kommer att prata om paradoxen med att alltid gå vidare och vara konsekvent på samma gång, och dela med sig av sin inställning till gatuporträtt och att använda det i fotojournalistik.

”Sideshow” är ett pågående gatufotoprojekt som initierades av Chris Harrison i oktober 2016. Det kretsar kring att utforska hans hemstad Brighton utan förutfattade förväntningar och utvecklas till en övning för att tänja på gränserna för nyfikenhet och mottaglighet. När den ofta korsar samma rutter upprepade gånger, gräver den ner i djupet av upprepning.

Född ur en önskan om personligt kreativt uttryck och autonomi, sökte Chris, en erfaren grafisk design- och varumärkeskonsult sedan 30 år, en paus från de kommersiella kraven från sitt yrke. Han omfamnar gatan som en dynamisk målarduk av ständigt föränderliga element och han finner lockelsen i utmaningen att skapa något spännande från det slumpmässiga flödet av omgivningar.

Från början var Brighton inte projektets fokuspunkt; Chris siktade istället på att fånga fängslande bilder inom dess gränser. Men allt eftersom projektet fortskred började Brightons innersta väsen att dyka upp, om än på oväntade sätt.

En vän, som bevittnade projektets utveckling, påpekade att titta på dess bilder förändrar ens uppfattning om Brighton för alltid – en känsla som Chris omfamnar och strävar efter att omdefiniera sin egen syn på staden med varje utflykt.

Brightons ”lågsäsong” kännetecknas av en melankolisk atmosfär under de kallare månaderna. Chris tycker att denna period är särskilt inspirerande och njuter av de unika mötena med ljus, rymd och dämpade färger, som ger vinterbilderna en distinkt ton av patos.

Född och uppvuxen i Charkiv i Ukraina, före detta Sovjetunionen. Sedan 1990 bosatt i Sverige.

Kharkov är känt för sin fotoskola. En grupp fotografer med ursprung därifrån blev representanter för den nya sovjetiska fotokonsten i slutet av åttiotalet.

Arbetar i blandade tekniker från handfärgade svartvita foton till konceptuella undersökningar.
Misha har arbetat som huvudlärare på fotoskolan Kulturama i Stockholm sedan 15 år tillbaka. Han är också grundare och koordinator för Ukrainian Photography Alternative (UPHA). Och har varit curator för ett flertal internationella fotografiska projekt.

Mishas presentation handlar om två av hans projekt:
M är för Metro och The Return of Eternal Presence.

Misha Pedans bok ”M” är en poetisk krönika om den ukrainska socialistiska sovjetrepubliken.
Alla dessa bilder gjorde jag i Kharkovs tunnelbana 1985–86. Varje dag reste jag
45 minuter till stan och 45 minuter tillbaka. På två år tillbringade jag 1000 timmar i
tunnelbanan. Det här är människorna jag träffade.

”Det är inte kameran eller tekniska färdigheter som skapar bra foton. Det är din inställning.”

Anna Lisa Lohmann är en tysk TV-journalist som upptäckte sin djupa passion för gatufotografering när hon bodde i London. ”Allt är London-regnets fel. Det tvingade mig att söka skydd i en bokhandel där jag slumpmässigt tog två samlingar från hyllorna: ”Street Photography Now” av Howarth/McLaren och ”100 Great Street Photographs” av David Gibson. När jag bläddrade genom böckerna slog det mig som en blixt från en klar himmel: Det är precis vad jag vill göra!” Hon köpte en kamera och har aldrig lämnat huset utan den sedan dess. Hennes bilder har prisats och ställts ut över hela världen.

Anna är internationellt känd för sina livfulla bilder fulla av färg och berättelser, ofta med ett humoristiskt inslag. ”Jag älskar livet. Och jag tänker på gatufotografering inte så mycket som en genre utan snarare en attityd till livet.”

Anna kommer att prata om kraften i ett positivt mindset och hur det kan hjälpa dig att skapa unika gatubilder. ”Rätt attityd kan förhindra obekväma konfrontationer och ibland till och med förvandla skit till guld”, säger hon. Hör om High Alert Meditation, Anna’s Wing(wo)man Theory och turens roll. Vill du sluta oroa dig och börja fotografera? Då är den här föreläsningen för dig.

a href=”https://www.gothenburgstreetphotofestival.com/anna-lisa-lohmann_-1/”>

”Jag kommer att visa hur viktig komposition i gatufotografering är för mig.”

Francesca började fotografera och framkalla bilder medan hon studerade arkitektur i Neapel, Italien. Efter examen tog hon en 3-månaders fotografikurs, och strax efter flyttade hon till NYC, med önskan om att bli en professionell fotograf. Väl där slutade hon som arkitekt och tog bilder på fritiden. Tillbaka i Neapel, 2017, blev hon passionerad för Street Photography, och sedan 2019 har hennes verk ställts ut över hela världen.

Hon är medlem i det internationella gatufotograferingskollektivet Through the Lands och en av de 100 ”Women Street Photographers” som visas upp i boken redigerad av Prestel Publishing. 2023 bjuds hon in av Eyeshot Magazine att köra en serie fotovandringar och fotoupplevelser i Neapel och samma år börjar hon samarbeta med Fujifilm Italia. I mars 2024 dyker hennes namn upp bland 5 Masters of Street Photography på onlinetidningen Fotocult.it.

Titeln på föreläsningen är ”Fyll ramen”. ”När jag går igenom mitt senaste arbete kommer jag att visa hur viktig komposition i gatufotografi är för mig. Tack vare min arkitektoniska bakgrund, och min kärlek till film och konst, har jag alltid varit mycket uppmärksam på användningen av färger, ljus och geometri. Genom att kombinera dessa tre element tillsammans med rätt användning av lager letar jag alltid efter den perfekta ramen”.

Jag föddes i Tyskland på 60-talet. 1999 immigrerade jag med min familj till Spanien, där jag har bott och arbetat fram till nu.

Mitt unga hjärta har slagit för konst och musik och redan som 12-åring hade jag drömmen om att bli professionell musiker. Men det här var lite naivt och jag började en lärlingsutbildning som kock. Efter en kort tid gjorde jag en snabb karriär (1 Michelin-stjärna). Jag hade fortfarande inte gett upp min dröm och gick tillbaka till skolan för att få mina A-nivåer (1991)…Sedan studerade jag konst och musik! Inom konsten låg mitt fokus på fotografi och land art (1992-1998). Under hela denna tid gav jag många livekonserter och släppte 4 cd-album, gjorde mycket konst och konceptuell fotografering.

När vi åkte till Spanien (med två barn) började jag laga mat professionellt igen (räkningarna skulle betalas). Sedan 2009 egen företagare som privat kock! Under den här tiden började jag fotografera mina vyer genom mina kunders köksfönster med en liten Sony cybershot-kamera (jag älskade det), så det var ett konceptuellt arbete… och det blev till ögonblicksbilder, stämningar och detaljfotografier. Det blev berättelser på sociala medier och på min hemsida. Slutresultatet blev utgivningen av en kombinerad kokbok och livsstilsbok, tillsammans med min fru! Funderade på att ta andra matbilder och även göra layouten extraordinär, jag lånade en Nikon D5600 med 35 mm fast brännvidd och började ta riktigt fokuserade bilder igen…Jag höll redan på med gatufotografering utan att veta om det!

På grund av professionellt förbud 2020 med Covid-19 sålde jag mitt företag och har varit professionell gatufotograf sedan 2021. Jag ger workshops i gatufotografering och jag är berättarfotograf i företag som heter Corporate Street!

Du kan se Titeln på mitt föredrag/samtal och diskussion som en arbetstitel. Men jag tycker att ämnet ”comfort zone” är väldigt intressant och parallelliteten med gatufotografering och andra områden i livet. Det handlar om att utforska gatufotografering och det verkliga livet – äventyret att lämna komfortzonen.