Anna, vem är du?
Jag är en rastlös globetrotter, just nu på grund av pandemin vingklippt. Jag älskar nya spännande miljöer och människorna i dem.
Hur och varför började du med gatufoto?
Min första kontakt med gatufoto skedde i och med en utställning i Borås av Mats Alfredsson och det internationella gatufotokollektiv han är medlem i. Innan dess hade jag inte hört talas om genren. Jag blev fascinerad av vad jag såg; ögonblick ur livet från olika hörn av jorden. Det var färg, kaos, människor, allvar och glädje. Just då tänkte jag inte att jag skulle kunna utöva det själv, men det satte sig ändå i bakhuvudet.
Kort därefter åkte jag och backpackade i Sydostasien. Jag märkte att jag inte bara tänkte på att ta de sedvanliga turistbilderna, utan även på människor i deras dagliga miljö. Sedan dess har jag fortsatt att försöka utvecklas inom gatufoto.
Varför fotograferar du?
Jag fotograferar för att det är roligt, utmanade och kreativt.
Vad är din främsta drivkraft?
Min drivkraft är att bli bättre, att våga mer, att skapa ett eget bildspråk, och att en dag fånga bilden med stort B.
Din största utmaning?
Min största utmaning är att lyfta kameran framför människor utan att tänka för mycket.
Ditt främsta bildminne?
Jag tror att mitt främsta bildminne är från Bristol. Det var på kvällen, jag gick på Gloucester Road förbi ett restaurangfönster. Där satt en kvinna som läste – en bok och åt nudlar. Jag gick förbi samtidigt som jag tänkte att jag önskade att jag tagit bilden på henne. Men så stannade jag. Gå tillbaka. Ta bilden, sa jag till mig själv. Så gjorde jag. Hon såg mig aldrig, och jag blev hög på adrenalin – jag hade vågat ta bilden!
Hur beskriver du din bildstil?
Mina bilder är oftast på en eller ett fåtal personer i en specifik situation. Min önskan är att bilden ska väcka en frågeställning, en undran över vad det är som händer, vad är historien?
Vad föredrar du för utrustning?
Min kamera, en Fuji XT3, tillsammans med mitt 16mm Fuji objektiv är min favoritkombination.
Har du någon favoritstad och varför?
Två av mina favoritstäder är London och Lissabon. London för mångsidigheten, gatukonsten och att det är mycket folk i rörelse hela tiden. Lissabon för den sköna miljön, ljuset, människorna och även här, gatukonsten.
Vad hoppas du på av resten av det här året?
För resten av det här året hoppas jag kunna resa, åtminstone inom Europa – då till London och Lissabon i första hand.
