Agneta, vem är du?
Jag är uppvuxen i Mölndal, bor i Mölnlycke och arbetar som rådgivare på bank i Göteborg. Jag ogillar att vara sysslolös, så förutom fotograferingen, gillar jag att umgås med min familj och vänner på fritiden, sjunga i kör och gärna ta en joggingtur i skogen. Att utforska världen och dess individer får jag aldrig nog av.
Hur och varför började du med gatufoto?
Jag har nog alltid gillat att titta på bilder från förr, hur de var klädda, hur miljön såg ut och jag har nog alltid fascinerats av bilder på just människor. Tittar jag tillbaka på mina gamla foton från 90-talet ser jag att jag redan då fotade gatufoto, men att jag då inte satt en etikett på det hela.
I Mölnlycke Fotoklubb hade vi ett tema som vi kallade Stillhet i stan. Detta triggade mig att ta med kameran på stan och söka motiv för att uppfylla temat. Sen upptäckte jag Fotosidan.se och genre Gatufoto. 2014 följde jag med på första gatufoto-resan till London, som Mats Alfredsson anordnade och då blev jag helt såld på denna genre.
Varför fotograferar du?
Jag älskar att föreviga ögonblicken, stora som små, att få skapa. Det är avkopplande, ger mig energi och mötet med människor är så berikande, både okända på stan framför kameran och även andra fotografer med samma intressen, som jag lärt känna på vägen. I sällskap med min kamera har jag aldrig tråkigt.
Vad är din främsta drivkraft
Främsta drivkraften är mötet med människor, lära känna andra kulturer, skapandet och att lära av mina förebilder. Jag vill hela tiden hitta nya utmaningar, fånga den där perfekta bilden, som man aldrig slutar hoppas på.
Din största utmaning?
Min största utmaning är väl att våga och att hela tiden försöka utvecklas som fotograf och människa, släppa loss min kreativitet.
Ditt främsta bildminne?
Oj, de är många, men ett som jag minns speciellt är från den analoga tiden. Hasselblad hade en fotomarathon-tävling i början på 90-talet i Göteborg. Det gällde att fota 12 teman på 12 timmar. Sista temat var Staty. Jag stod vid statyn Karin Boye vid Stadsbiblioteket och kände att inspirationen var på noll denna sista timma. Just då dök det upp ett gäng killar-svensexa! Den blivande brudgummen var utklädd till fånge och hade en fotboja runt fotleden-Hm…Boye-boja…En skänk från ovan! Jag vann med den bilden och den fick äran att hänga på stadsbiblioteket för allmän beskådan den sommaren. Jag har försökt att återfinna mannen för att berätta om vinsten och skänka bilden. Men än så länge förgäves…
Hur beskriver du din bildstil?
För mig är det extra viktigt att inte kränka. Jag vill försöka få en slags värme i bilden, gärna med lite humor. Jag gillar när jag lyckas fånga två eller flera händelser i samma bild. Mitt mål är att personen jag avbildar ska tycka om bilden och gärna vilja ha den som en tavla på väggen.
Vad föredrar du för utrustning?
Jag har nu en Canon R och växlar mellan främst tre olika objektiv, Canon 50 mm, F1.4, vidvinkel Tamron 24-70 f.2.8 och Canon 70-200 f.4.
Har du någon favoritstad och varför?
Jag har flera, men ska jag välja en blir det nog Chicago. Det är en underbar stad med härliga, gästvänliga människor. Chicago har det mesta som triggar gatufoto, Millenium-park som kryllar av barn och dess lekfullhet och de mörka gangster-miljöerna kring The Loop-högbanan från 1892.
Vad hoppas du på av resten av det här året?
Jag hoppas på att jag ska kunna få komma iväg på en utlandsresa, kanske Madrid som var tanken förra året, men som fick ställas in pga Corona. Jag längtar efter nya spännande ögonblick att föreviga, som gör att jag blir så där varm i hela kroppen, när jag blir nöjd med en bild. Jag hoppas också att min föreläsning på fotofestivalen ska bli uppskattad så att jag lyckas inspirera några att bli lika taggade som jag av gatufoto.
Våra samarbetspartners
